Framme!

Så där ja! Äntligen sitter vi på Koh Lanta i en soffa och lyssnar på skön musik. Barnen och Sofie sover och jag sitter här och försöker hitta lugnet och njuta. Nu har vi nått målet av flera års längtan och ett antal veckors planering. Här kommer en sammanfattning av resan hittills:

Torsdag upp tidigt för att packa klart och äta frukost i lugn och ro. Trodde jag ja. Det skulle inte vara familjen Molin/Backman på resa om inte det blev sista minuten-stress. Sofie hade sin vana trogen ett sye som var tvunget att göras innan vi skulle åka och det tog som vanligt längre tid än planerat. Med en timme kvar innan vi skulle åka var jag övertygad att vi aldrig skulle hinna och försökte dölja min frustration så gott det gick. Hursomhelst, vi kom iväg, vi var i tid och vi hann med allt. Rutinen är stor på detta område ;-)

Vi hoppade på tåget mot Köpenhamn kl 12 och när vi väl satt oss ner efter lite lätt tårdrypande avsked på stationen med familjen Backman samt gammelfarmor kunde man slappna av för första gången på ett tag. Vi mumsade pizzabullar och godis medan tåget rullade på.

Barnen var som små änglar på tågresan och vi kom fram till Kastrup som vi skulle. Väl där hade vi sju timmar att slå ihjäl innan flyget gick (ja, jag tycker om att vara ute i god tid)
=)
Tiden på Kastrup spenderade vi genom att göra allt i lugn och ro. Riktigt skönt att kunna ta det lugnt och inte behöva stressa! Sofie och Oliver hade springtävling medan jag och Isabel letade bra matställen. Det blev middag på Burger King… Sedan tog vi en promenad och fikade glass. Oliver smakade lite grann på sin glass och konstaterade att han var mätt och inte ville ha mer, men skulle ändå smaka på Isabels glass och det hela slutade med att dom bytte glass eftersom Olivers aptit hastigt och lustigt kom tillbaka.

Sedan var det dags att checka in och precis efter att vi gjort det stängdes en del av flygplatsen av pga en misstänksam väska. Vi skyndade mot säkerhetskontrollen och när vi klarat av den gick vi till familjeområdet som i princip var en ganska stor inhägnad lekplats. Där stannade vi tills det var dags att gå till gaten.

Väl på planet var barnen riktigt trötta och ganska gnälliga. Det blev inte bättre av att vi fick stå i kö för att lyfta, men när vi väl kommit upp i luften slocknade båda två samtidigt efter bara någon minut. Nu gällde det att själv somna illa kvickt för att hinna få åtminstone lite sömn innan barnen vaknade igen och behövde underhållning!

Sofie somnade ganska fort men jag kunde inte riktigt komma till ro och fyllde i lite papper till passkontrollen, kollade igenom filmutbudet på planet och åt middagen som serverades kl 01. Jag tänkte att jag får väl sova en annan gång då om barnen vaknar snart, men då skedde något vi absolut inte räknat med. Barnen sov hela resan! Vi väckte dom när  frukosten kom ca 1,5 timme innan landning i Bangkok. Dom vaknade till en del under natten så klart, men aldrig så dom vaknade riktigt utan gick alltid att natta om enkelt. Oliver fick dessutom bre ut sig över två stolar under en del av resan med två avundsjuka föräldrar tittade på. Det såg verkligen fantastiskt skönt ut, speciellt i jämförelse med att halvligga i trånga flygplansstolar med sovande barn i famnen och träsmak i rumpan!

Resan gick otroligt bra förutom sista tio minuterna då planet skumpade en del och vi  mådde illa, Oliver så pass att han fick upp frukosten…

Väl i Bangkok möttes vi av Mia och farfar som åkt med ett tidigare flyg. Eftersom dom hade ganska många timmar att slå ihjäl åkte dom in till Bangkok för att besöka tempel, shoppa lite och insupa lite stämning. Det slutade med att dom mer eller mindre fick fly med hjälp av en överfull tunnelbana efter att ha blivit attackerade av försäljare och annat härligt folk, samt ha blivit utkastade ur en taxi efter att ha sagt något dumt om Thailändarnas religion, omedvetet så klart…

Tillsammans satte vi oss på nästa plan som flög oss till Krabi. På planet fick vi inget extra bälte till Isabel som är vanligt annars, utan blev uppmanade att hålla i henne själva, ett litet smakprov på den thailändska mentaliteten.
Oliver tittade förundrat på molnen som var nedanför oss och undrade: Har dom trillat ner? Mamma Sofie förklarade pedagogiskt med låtsasträd och annat hur det funkar med moln och när man flyger =)

När vi klev av planet i Krabi möttes vi av en vägg av värme, fukt och dofter. 31 grader kl halv sju och riktigt skön, klibbig värme. Underbart!
Thailand har verkligen en speciell doft. Det var först när man möttes av alla dom här intrycken som man verkligen insåg vart vi hade hamnat.

Vi åkte minibuss till Lanta Sunset Residence där vi nu ska bo i fem veckor. Resan gick bra, barnen somnade, regn och åska under färden, wienernougat och en thai som inte kunde mer än tre ord engelska. Men vi kom fram och efter att lyckats fixa fram en nyckel till huset (thailändaren hade noll koll) kollade vi in huset och omgivningarna så gott det gick i mörkret. Oliver och jag tog genast ett dopp i poolen som befolkades av diverse flygfän, två grodor och en krabba!

Alla har somnat nu utom jag så det är dags att hoppa i säng nu och få några timmars välförtjänt sömn efter dryga 28 timmars resa. God natt!