Moppar, party och hemlängtan

Ja, nu har vi hemlängtan allihop tror jag. Bella tror väl iofs att hon bor här i Thailand nu, men jag hoppas att hon kommer känna igen allt och alla därhemma när vi väl kommer hem. Oliver längtar hem jättemycket ibland och speciellt nu när han varit sjuk i några dagar. Men idag är han frisk, med bara litegrann hosta kvar, och ville bada i poolen igen. Vi hade en rätt normal förmiddag med poolbad, strand och sol. Lunchen intog vi hemma, rester från restaurangen till föräldrarna och pannkakor med hallonsylt till barnen som de fullkomligt slukade.
 

Efter lunch passade Andreas på att hyra moppe hos Sonyas ett par timmar för att uträtta några julklappsärenden, fotbollshandling och linsvätskeinköp m.m. Bella sov och jag och Oliver kollade på dvd, Toy Story. När Andreas kom tillbaka var Bella vaken och båda barnen jättesugna på att få prova att åka moppe. Bella blev så ledsen när hon inte fick åka mer och det fullkomligt lyste om Oliver när han och Andreas åkte iväg tillsammans för att lämna tillbaka moppen.

Jag hade vid lunchtid sett att det kom ett gäng tuktuk med familjer och anade att det var någon sorts sammankomst på gång hos vår grannfamilj. När Bella och jag gick till poolen igen var det fullt med barn och föräldrar och det var tydligen inflyttningsfest hos grannarna med poolparty. Andreas och Oliver kom efter ett tag och då blev vi inbjudna att vara med på “partyt”. Jag fick lite rosévin och Andreas fick öl. Det var riktigt trevligt att socialisera sig en stund och barnen verkade också glada över att ha så mycket andra barn nära.

På kvällen blev det Sonyas i vanlig ordning, men där fanns ikväll även 2 av familjerna med 4 barn som stojade på med våra barn och det var knappast en lugn middag…! Oliver och Bella var helt slut efter all lek och slocknade direkt när vi kom hem.

Ja, det är ju inte vädret vi längtar hem till och man skäms nästan lite över att man verkligen har hemlängtan när man hör väderrapporterna hemifrån och tänker på alla måsten och på vardagen som väntar om 2 veckor. Men trots det, vi saknar alla nära och kära därhemma och sånt som bio, öppna förskolan, svensk mat, gå på stan, ta promenader (på normal mark, ej lerpölspromenader!) och sånt som man inte gjort på så länge nu! Men vi försöker att skjuta bort vår hemlängtan och njuta av värmen, stranden, maten och friheten här nere i ett par veckor till.

På onsdag fyller lillplutten 3 år och då blir det kalas! Vi har beställt tårta och har ett par paket som inhandlades på toys r us i Kuala Lumpur, som väntar på att öppnas av födelsedagsbarnet.
Och en vecka senare väntar vi besök av lilla söta Lollo och förhoppningsvis ska vi ut och snorkla, hon och jag. Sen är det bara ett par dagar kvar till vår långa resa hem. Tyvärr fick vi reda på att vi måste åka buss mellan Malmö och Lund, alltså ännu en bits släpande på alla väskor. Men vad gör det i det stora hela, tycker jag som slipper släpa så mycket eftersom mitt ansvar är att bära barnen och det är inte så jobbigt, hihi!

So long / Sofie

Bea och minigolf

Idag ville vi göra något annat än att hänga vid poolen så vi tog en dag med svenska inslag. Först åkte vi till stranden Klong Nin och den svenskägda resorten Round House. Där blev det bad i havet, sola i den enorma hettan, fotbollsspel, gräva i sanden och äta god hamburgertallrik medan barnen åt hemlagade köttbullar med makaroner.

Till slut blev det så varmt så vi tog taxi tillbaka till poolen för en stunds svalka, sedan fortsatte vi lyx-lördagen på restaurangen Bajen. Dit skulle vi aldrig åkt i vanliga fall, värsta svenne-haket, men idag gjorde vi ett undantag.

När vi kommit dit började vi med att spela minigolf som Oliver tjatat om hur länge som helst. Något organiserat spel blev det inte tal om utan Oliver röjde runt som en galning och spelade lite här, lite där. Bella var mest intresserad av att sitta på alla låtsasdjur som stod uppställda längs banan. Det fanns även ett filmrum där Sofie och barnen tittade på Lilla spöket Laban medan vi väntade på maten.

Efter minigolfen blev det mat i form av plankstek och pizza som nästan var lika god som hemma med grym bea som tillbehör, mums! Vi åt och drack som aldrig förr och det var nästan som att vara hemma, rätt skön känsla när man varit borta så länge.

På kvällen skulle det visas Idol på restaurangen och den fylldes upp illa kvickt. När vi lämnade innan Idol började var det kö för att få bord, galet!

Annars rullar dagarna på som vanligt, dvs en del häng vid poolen, havet, leka med barnen, äta och sova. Tyvärr är inte vädret riktigt på vår sida. Det regnar en del och det har inte varit sånt där kanonväder på ett tag nu, men man ska väl inte klaga med tanke på hurdant vädret verkar vara hemma. Det var trots allt för att slippa höstrusket som vi åkte hit, bland annat.

Snart fyller Oliver 3 och vi håller på och fixar lite inför det. Återkommer med bilder från firandet.

Loj Kratong

Det är namnet på en högtid som firas en gång per år. Man offrar en blombukett tillsammans med lite av sitt hår, en nagelbit och några mynt till havet för tur och välgång, typ. Vi åkte till Old Town där firandet var som bäst. Tillsammans med mängder av thailändare och några turister tog vi oss ner till vattnet. Vår alltid lika snälla och omtänksamma chaufför, Farouk, skänkte oss en Kratong (blombuketten) för han misstänkte att vi inte hade någon (och det hade vi ju inte). Så vi tände rökelsen i vår Kratong, la i lite hår, nagelbitar och några baht, sedan skickade vi ut den i natten, på vågorna som glittrade likt silver i skenet från fullmånen.

I Old Town firades det för fullt med uppträdanden, marknad och någon slags miss-tävling (en skönhetstävling alltså, inget annat). På flaket på vägen hem somnade barnen, inte helt oväntat och nu hoppas vi att Oliver får sova bra i natt och vakna frisk imorgon!

Rapport från Klong Khong

Dagarna går och slutet på vår resa börjar sakta närma sig. Häromdagen beställde vi flygbiljetter från Krabi till Bangkok, vi orkar inte ta tåget eller något annat billigt alternativ utan vill få en snabb och smidig hemresa. Det är mindre än 3 veckor tills vi är hemma och nu ska vi njuta så mycket det bara går den sista tiden. Lyckligtvis har vi äntligen vädret på vår sida. Solen steker och dagarna är riktigt varma, ibland letar sig lite moln hit under eftermiddagen/kvällen, men det gör ingenting. Havet är underbart nu, istället för stora vågor som slog in hela tiden när vi var här förra gången, är det nu bara ett stilla vågskvalp som sköljer över sanden. Poolen är lika skön som vanligt!

På turistfronten märker man skillnad nu. Stranden är sig inte riktigt lik längre. Nu finns det plötsligt resorter, restauranger mm där vi tidigare bara såg förfallna ruiner, i bästa fall. Och nu delar vi den 2,5 km långa stranden med andra. Innan var det bara vi och några thailändare. Som Sofie skrev innan är vi lyckligtvis i ena änden av stranden och utanför själva turistbiten, så det är lugnt och skönt här iaf. Kan inte påstå att jag saknar turistbiten överhuvudtaget!

På sjukdomsfronten är läget så där. Oliver började hosta igår och vaknade inatt med hög feber. Just nu ligger han och sover i sängen medan Sofie och Isabel badar i poolen. Han är snörvlig, hostig och ganska hängig så det blir en dag inne i vårt fina hus för honom. För att muntra upp vår lille sjukling tog jag en moppe-taxi till Saladan (stan) i morse och köpte ett par filmer och lite glass som han kan svalka halsen med. Toy Story, Madagascar 2 och Monsters vs Aliens blev det till barnen, Robin Hood till de vuxna. 25 kr per film!

På shoppingfronten har jag nu börjat handla in alkoholen som ska tas med hem. Hittills har jag hittat 2 flaskor gin av ett hyfsat känt märke till ca 75 kr flaskan. Det blir troligtvis även lite vodka, och definitivt thailändsk rom som är ruskigt billig, men samtidigt faktiskt ganska god. Dessutom kommer jag nog köpa en liten flaska thai-whiskey till en whiskey-älskande vän. Får se hur han mottager den gåvan…

I övrigt kan vi berätta att det pågår ett mindre restaurang-krig mellan vår favorit Sonyas och konkurrenten rakt över gatan. Tydligen har de hållit på och smågnabbats lite tidigare, mest pga av att Sonyas helt förståeligt har fler kunder, men nu har det gått så långt att konkurrenten tydligen kopplat in en häx-doktor för att trolla över Sonyas kunder till dom själva. Tyvärr känner familjen på Sonyas den här häx-doktorn, så effekten av det hela är nog ganska tveksam. Båda restaurangerna håller på med små saker för att få tur och skydda sig från varandra. Vare sig man tror på sånt eller ej kommer vi iaf fortsätta gå till Sonyas, och vi rekommenderar alla som frågar att gå dit. Helt enkelt underbar mat, underbara personer som driver det, bra priser och en mysig atmosfär!

Mer bloggande inom några dagar. Ha det bäst!

Back to basecamp!

 

Nu är vi här igen, på Koh Lanta, Klong Khong och Lanta Sunset villas! Men huset är uppgraderat till ett superfint tvåvåningshus, dock även till ett finfint pris och vi är så glada och harmoniska. Det ska bli så skönt att få lugna ner sig här de sista veckorna och få in lite ordentliga rutiner igen. Den sista månaden, sen vi lämnade Lanta, har vi varit på Koh Mook, Koh Lipe, Langkawi, Kuala Lumpur, Khao Lak, Railay och nu är vi tillbaka igen på Lanta. Det är skönt att ha landat ordentligt igen efter allt resande och barnen är friska och harmoniska igen! Bella kastade i sig mat så fort vi gått i hamn på Lanta faktiskt!
Färjeresan var jättelugn på det vindstilla havet och när vi gått i land gick Andreas och Oliver direkt till Lanta Diver som ligger bara ett stenkast bort för att kolla läget med huset. Efter en stund kom de tillbaka och efter ett dåligt försök att luras av Andreas, som jag inte alls gick på, fick jag och Bella också veta att huset just städades och snart var redo för oss att flytta in i. Vilken lättnad! Skönt att slippa leta billigt skitboende och få tillgång till vårt fräscha hus på en gång!

Nu är det fredag och vi har exakt 3 veckor kvar här i Thailand. Läget här i Klong Khong har blivit lite mer turistigt, men pga att vi bor längst bort på stranden slipper vi det mesta av detta som tur är. Massturism är inget vare sig jag eller Andreas är särskilt förtjusta i och även om Lanta är exploaterat på sina ställen i norr, måste jag säga att det i jämförelse med andra öar fortfarande har kvar viss av sin själ och det genuina thailändska.
Vi går till Sonyas i stort sett varje dag och kunde inte vara mer nöjda med maten och priset som nu har landat på normalt igen efter flera veckors överpriser på bl.a Lipe och Railay. Vår budget är totalkrossad, eftersom vi räknat med billigare boendepriser och mat, men det är inte mycket att göra åt. Nästa år blir ett sparår istället. 

Oliver längtar verkligen hem nu och kollar flera gånger varje dag på videokameran på sånt vi filmat hemma i lägenheten och på leklandet. Första natten här vaknade han och var kissnödig. På toaletten började han gråta och ville hem till Kalmar och kissa istället. Sen fick han ligga på min mage i sängen och vi pratade om hemma en lång stund. Stackars lille, han har ju fått se nya rum och toaletter var och varannan dag nu. Skönt att vi inte ska till nåt nytt ställe nåt mer.

Bella är glad och söt som vanligt. Hon är för övrigt nästan lika mammig som Oliver nu…och ibland ska båda sitta i mitt knä och slåss om att få mest plats…
Hon pratar mer och mer för varje dag och det är så roligt! Ni kommer verkligen märka skillnad när vi kommer hem! Hon härmar jättemycket och prövar att säga allt! Nu när balansen har blivit så mycket bättre också, så vågar hon säga ifrån till Oliver alltmer och när hon är arg är det bäst att han håller sig ur vägen. Hon går arg mot honom, pekar och hötter med näven och skriker mot honom. Som ett sött ilsket litet bi!

De sista veckorna kommer vi som sagt bara ta det lugnt, bada och sola och äta gott. Det blir kanske inte så mycket att skriva om. Jag hoppas på att syster Lollo kommer och hälsar på oss nån dag i sista veckan och att vi kanske tar en snorkelutflykt tillsammans. Men annars blir det väldigt lugnt. Men lite fler bilder kommer vi säkert lägga in här på bloggen!

So long / Sofie

Till alla mina fina vänner...

...som kommenterat så fina saker här på bloggen. Jag blir alldeles varm i hjärtat och är så glad att ni finns och bryr er om oss!

Jag saknar er alla och ser jättemycket fram emot att ses när vi kommer hem. Krama alla era små gryn från Oliver och Isabel och till er själva: en jättehård kram från mig och massa kärlek!

/Sofie

Sista dagen på Railay

Vi började som vanligt med en härlig frukostbuffé, juice, yoggi, ägg, frukt. Mums! Sedan gick jag iväg för att klättra en andra gång. Den här gången gick jag till en annan skola, Hot Rock, eftersom vi tyckte att instruktören på förra stället var oengagerad och vi inte lärde oss så mycket där. Jag fick en liten tjej, Jane som instruktör och det var bara jag som skulle klättra idag. Vi tog utrustningen och gick tillbaka till samma vägg jag klättrat på förra gången. Där började vi med en enkel som uppvärmning, sedan blev det en betydligt svårare och ungefär halvvägs fastnade jag. Jag hängde i selen och vilade och fick några tips av Jane, och efter 5 försök tog jag mig förbi och vidare upp till toppen, gutt!

Sedan fortsatte vi med en annan något enklare igen, innan det var dags att göra ett försök på den jag inte klarade förra gången. Nu gick det bättre, med lite mer erfarenhet och bättre instruktioner i bagaget fixade jag den på första försöket, sån underbar känsla! Gjorde en klättring till bara för att det var så kul, sen var jag färdig på de flesta sätt. Pust! Sofie och barnen kom förbi igen lagom till jag klarade den långa klättringen. Härligt med stödet! Som vanligt fick jag en high-five av Oliver när jag kommit ner. Sedan klättrade Oliver lite han med…

Lunch och sedan tillbaka till huset i regn ( tydligen har det aldrig regnat så här mycket den här årstiden, otur!) för en vilostund.

/Andreas

På eftermiddagen gick vi till den fantastiskt vackra stranden på andra sidan. Den här gången, bara 3 dagar senare var det högvatten när vi var där och det gick inte att gå in under den yttersta grottan som vi gjorde förra gången då det var lågvatten. Hur hög- och lågvattnet fungerar här är helt obegripligt. Det svänger från dag till dag. Måste bara berätta att det ligger en resort här som är galet dyr, runt 10-15000 kr per natt och när Andreas tillslut fick se deras meny fick han reda på att en pad thai som på Koh Lanta kostar 70 baht, här kostade grymma 500. Galet som sagt.
För att komma till den här stranden måste man först gå rakt över Railay, till stranden på andra sidan som inte är badvänlig alls, följa den till ena ändan och sen gå längs med maffiga grottor med droppstenar från taken och golven. Här finns ibland apor som klättrar i träden som växer ovanför grottorna och längs det branta kalkstensberget. På kvällen flyger fladdermössen in och ut i små springor i berget. Själva vandringen är alltså ett äventyr i sig. Oliver tyckte det var jättehäftigt med alla grottor och tyckte att vi skulle gå in med ficklampa. När det blivit mörkt tyckte han det var mer läskigt. Bella tyckte aporna och fladdermössen var roliga och tittade hänfört uppför de branta bergssidorna.
Om man vågar kan man vika av uppför berget längs med rep och ta sig till en utsiktspunkt. Det gjorde vi förra gången vi var på Railay, men nu var det inte särskilt lockande att klättra den branta stigen med kidsen. Stranden man kommer till är dagtid fylld med turister, longtailbåtar och försäljare. Kvällstid däremot är det lugnt, alla båtar är borta och man kan verkligen njuta av utsikten. Jag fotade loss, minst sagt, på min älskade familj som lekte i det kristallklara vattnet i solnedgången. Här är resultatet:

          

Efter det härliga badet gick vi tillbaka till den mer prismässigt resonabla restaurangen vi brukar äta på och jag och Oliver delade Massaman curry som nu även är Olis favorit! Molle tog en pizza och Bella som varit lite hängig åt väl i stort sett inget alls.

Imorgon väntade färja till Koh Lanta och vi bestämde oss snabbt för att försöka få vårt hus på direkten eftersom Bella varit lite småfebrig och ätit dåligt de senaste dagarna. Hoppas hoppas att Maj-Britt på Lanta Diver, som vi bokat av hinner se vårt mail om detta och att huset är ledigt!