Klippklättring

Idag testade jag klippklättring för första gången. Riktig kul och absolut något jag vill göra igen, men oj, vilka trötta armar det blev. När jag satt och åt efteråt fick jag kramp i pekfingret hehe. Det har jag aldrig fått innan…

Jag och en tjej följde med vår instruktör till klippan vi skulle klättra på. Här på Railay är klättring lika vanligt som dykning är på Koh Tao, dvs i stort sett alla gör det. Kalkstensklipporna här erbjuder enormt många klättringsleder, tydligen ska det finnas över 700 i varierande svårighetsgrad och antalet klätterskolor är nästan fler än man kan räkna.

Vi kom fram efter en kort promenad och jag fick en kort instruktion hur man skulle fästa repet som hindrar mig från att falla i selen runt midjan, sen var det bara att börja klättra. Vi började med en enkel klippa på kanske 5 meter. Inga problem, men det var lite otäckt att släppa taget och låta sig firas ner när man väl kommit upp.

Därefter fortsatte vi med 4 klättringar till med ökande svårighetsgrad, varav den sista var för svår för mig. Ungefär dubbelt så hög som de andra klättringarna, runt 30 meter och jag fastnade på sista 8 meterna för att jag inte lyckades ta mig förbi en svår passage. Irriterande, men ok, då finns det en utmaning nästa gång. För en nästa gång blir det absolut, kanske redan på söndag.

Efter 2 klättringar kom Sofie med barnen och jag blev lite extra nervös av någon anledning, men det var himla skönt att ha dom där som ett extra stöd och efter sista klättring kom Oliver fram med en vattenflaska till mig när jag kommit ner och gav mig en high-five, underbart!