Våga!

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora en bit av sin själ.

Har precis klättrat i berg..., ja ni hörde rätt. En 30-årig, smått överviktigt småbarnsmamma som vanligtvis är väldigt jordnära vågade sig upp i bergen!

Fast nu ska vi inte överdriva, eftersom jag inte hade styrkan att klättra så högt så var det väl inte direkt upp i bergen jag klättrade, utan snarare 10-15 meter som högst. Jag är rätt nöjd ändå. Hade velat klara lite mer, men man får väl inse sina begränsningar. De leder som vi klättrade på ligger på 6 på en 10-gradig skala, så det var svårt för mig som är absolut nybörjare.

Jag visste att jag skulle ångra om jag inte provade när vi nu ändå är på Thailands klätterö nr 1 och därför bestämde jag mig. Har precis läst ut en toppenbra bok och däri fanns även ordspråket ovanför och det stämmer så otroligt bra!

Men ärligt talat var det mest det faktum att jag hatar att vara mesig och att jag inte vill fånga mig själv i ett stereotypt förhållande. Kan Molle så kan jag också. Plus att jag velat prova klättring länge för att det ser så kul ut!

Och det var det, jättekul verkligen. Inte ett dugg läskigt med höjden, inte heller när man hänger och åker ner med repet. Blev bara lite förbannad att jag inte klarade mer. Tur att jag ska börja gymma igen när jag kommer hem! Och prova klättring inomhus också. Tror nog Molle vill följa med också!