Känslan av Thailand…

 

…har nu verkligen infunnit sig. Ikväll har jag njutit och jag tror de andra mer eller mindre kan hålla med!

Efter en varm natt med barn som vaknat titt som tätt vaknade vi rätt normal tid vid 8.30 av Bella som var pigg som en mört och ville ur sängen och utforska. Så efter en stund masade vi oss ur sängen alla fyra, åt en snabb frukost och gick mot poolen och stranden för att kolla in området. Det finns ett 10-tal hus här, men det är bara i vårt och ett par andra som det bor folk för tillfället. Beror väl på att det är lågsäsong just nu och för att de som äger husen inte bor här jämt, utan i Sverige. Så lugnet råder verkligen här. Tittar man inåt ön breder lummig regnskog ut sig på en svag sluttning upp mot bergen, åt andra hållet en lång sand/korallrevsstrand kantad av kokospalmer. Vår strand, Klong Khong beach, är tyvärr ingen toppenstrand för bad, så vill vi bada i havet får vi ta oss norrut eller allra helst söderut om vi vill ha folktomma paradisstränder. Och det vill vi ju, så om ett par dagar blir det tuk-tuk mot söder.
Men poolen här är toppen, med en barndel med perfekt djup för båda barnen att gå runt i. Idag har vi allihop, tillsammans med 4 krabbor intagit poolen och vädret har varit perfekt. Sol bakom tunna molnslöjor och runt 30 grader varmt. Vi har acklimatiserat oss och har fått lite färg. Stackars lilla Bella har fått alldeles röda underarmar trots att vi smörjde in henne. Helt oförståeligt varför soltröjor inte är heltäckande. Så nu får hon ha kompisarna Tolls stora solkläder som täcker hela kroppen.
Andreas har lärt sig dyka från poolkanten vid 32 års ålder. Inte fy skam för en man som börjar närma sig medelåldern! Jag var väldigt imponerad och stolt över hans snygga och avslappnade perfekta dyk, som kom helt oväntat plötsligt efter många (under åren) timmars magplask-dykförsök. Go Molle!

Dagens Oliver-citat: “Pojkar har snopp, flickor har skinkor”.

När solen började dala mot havshorisonten gav sig Andreas ut på en löptur längs stranden och när han kom tillbaka blev det min tur. Jobbigt, härligt, vackert och helt underbart var det och jag blev verkligen inspirerad att fortsätta. En tur längs med stranden varje dag måste det bara bli. Ikväll gick vi upp till restaurang Sonya som ligger längs med “stora” vägen. Av med sandalerna, ett trappsteg upp och sen trägolv, trämöbler, härliga trevliga thailändare och fantastiskt god mat! Jag kan inte förstå att jag inte gillade thaimat för nåt år sedan. Det är ju helt underbart gott och speciellt här där den tillagas som den ska! Oliver slocknade helt plötsligt i min famn, alldeles slut efter alla timmars poollek. Bella tultade runt i sitt nya diadem och med mina armband i händerna och lekte och charmade de få gäster och personal som fanns där. Hon somnade helt utpumpad i min famn när vi gick hem längs den mörka grusvägen. Bra att vi har ficklampa med oss, för det behövdes!

Nu sitter vi vuxna och relaxar. Andreas och Mia kör ett bokrace med Dan Browns “Den förlorade symbolen”. Mia leder för tillfället och verkar ha svårt att hålla tyst om handlingen. Calle testar den till utseendet mystiska frukten rambutan och verkar gilla den! Barnen sover och jag ska strax fortsätta med min Icetea och del 4 i söta “Damernas detektivbyrå” serien.

Jag tror nog jag ska överleva det här livet i 11 veckor till! So long!

/Sofie